Ekonomiska system
Statens ekonomi handlar först och främst om vilket ekonomiskt system som används. Det finns två grundtyper: marknadsekonomi och planekonomi. I dess grundform finns de knapp någonstans idag, utan nästan alla länder är någonstans mitt mellan dem, något som kallas för blandekonomi.
Marknadsekonomi
Marknadsekonomi innebär att det är marknaden som styr. Varor och tjänster införskaffas via olika marknader där köpare och säljare möts (livsmedelsmarknad, bostadsmarknad, arbetsmarknad etc). Det folk vill ha köper de och det de vill bli av med eller tjäna pengar på säljs. Relationen mellan säljaren och köparen regleras av utbud och efterfrågan. Marknaden ska på så vis sköta sig själv utan att staten lägger sig i.
Planekonomi
Planekonomi är marknadsekonomins motsats. I en planekonomi är det staten som styr vad som ska produceras - alltså inte utbud och efterfrågan. Det är staten som lägger fram en planering för de närmaste åren som de statsägda företagen måste rätta sig efter. Därmed finns inte heller någon fri konkurrens mellan företagen. Planekonomi finns i olika varianter och var bland annat det rådande ekonomiska systemet i Sovjetunionen.
Blandekonomi
Näs
Blandekonomi
Blandekonomi är en beteckning för ett ekonomiskt system. I modern historia innebär blandekonomi ett ekonomiskt-politiskt system där det huvudsakligen råder marknadsekonomi i syfte att ge ekonomisk tillväxt, men där statsmakten försöker påverka den ekonomiska utvecklingen för att utjämna konjunkturer och minska den sociala utslagningen. De flesta ekonomiskt välutvecklade länderna i världen har ett blandekonomiskt system.[1]
Arkeologisk kultur
Inom arkeologiska kulturer är blandekonomi ett ekonomiskt system som baseras på flera näringsgrenar. Exempelvis bedrev den gropkeramiska kulturen fångst kombinerat med odling och husdjursavel.[2]
Modern kultur
Under talet fanns det merkantilistiskt inriktade stater i Europa, som både styrde och stimulerade den framväxande kapitalistiska ekonomin.
Under talet kom vissa länder, bland annat de nordiska, att kombinera marknadsekonomi med delar av en marxistisk, demokratiskt socialistisk grundad planekonomi (läs mer: den nordiska modellen). Det gjordes genom en välutbyggd välfärdsstat med relativt höga skatter, stor offentlig sektor och höga bidrag, exempe
Sveriges ekonomi
Sveriges ekonomi är en marknadsbaseradblandekonomi med en hårt trimmad skattefinansierad offentlig sektor och omfördelning av inkomster.[1]Sverige är ett industriland och ett av världens rikaste länder. Sveriges valuta är svensk krona (SEK). Sveriges köpkraftsjusteradebruttonationalprodukt uppskattades till ,5 miljarder USA-dollar.[2] BNP per capita var 36&#;&#;dollar år [3]
Privata företag står för omkring 90 procent av landets industriella produktion. Landets tjänsteproduktion utgör omkring 70 procent av BNP. Lantbruket utgör 2 procent av BNP och sysselsätter också 2 procent av arbetsstyrkan.[4] Av samtliga förvärvsarbetande i Sverige arbetar runt en tredjedel i offentlig sektor.[5] Landet har ett modernt distributionssystem, bra interna och externa kommunikationsmedel och en välutbildad arbetsstyrka. Handel med andra europeiska länder utgör en betydande del av Sveriges utrikeshandel där Tyskland är landets viktigaste handelspartner. [6] Landet är sedan medlem i EU:s interna marknad. Men efter en rådgivande folkomröstning i Sverige den 14 september sa svenska folket nej till EMU-deltagande, ett beslut som regeringen valde att följa.
Jord
Blandekonomi är ett ekonomiskt system där både privata företag och offentliga verksamheter spelar en avgörande roll. Systemet kombinerar element från både marknadsekonomi och planekonomi, vilket innebär att vissa sektorer styrs av marknadskrafter medan andra regleras av staten.
I en blandekonomi är det vanligt att viktiga samhällsfunktioner, som sjukvård, utbildning och infrastruktur, kontrolleras och finansieras av staten för att säkerställa att dessa tjänster är tillgängliga för alla medborgare. Samtidigt tillåts privata aktörer att verka och konkurrera inom andra delar av ekonomin, vilket stimulerar innovation och tillväxt.
En av fördelarna med en blandekonomi är att den kan erbjuda det bästa av båda systemen: effektivitet och frihet i den privata sektorn, samt trygghet och jämlikhet genom statlig inblandning. Genom denna balans försöker systemet minimera ekonomiska klyftor samtidigt som det främjar entreprenörskap.
Samtidigt kan det finnas utmaningar i en blandekonomi. Ett exempel är att hitta en optimal balans mellan statlig och privat inblandning. För mycket reglering kan hämma innovation, medan för lite statlig kontroll kan leda till ojämlikhet oc
.