Vad är binjureincidentalom

Binjureincidentalom

Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.

Diagnoskoder saknas

Diagnoskoder saknas

För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.

Om hälsotillståndet

Definition

Med binjureincidentalom avses binjureexpansivitet hos vuxen utan känd malignitet, som upptäckts som bifynd vid radiologisk undersökning utan föregående misstanke om binjuresjukdom.

Förekomst

Binjureincidentalom påträffas vid knappt 5 procent av kliniskt utförda datortomografier.

Orsaker

Binjureincidentalom utgörs av:

  • icke-hormonproducerande adenom eller annat godartat tillstånd som cysta eller myelolipom – vanligast
  • hormonproducerande adenom – glukokortikoider, mineralkortikoider
  • feokromocytom – katekolaminproducerande
  • metastaser – från annan okänd primärtumör
  • primär binjurebarkscancer – mycket sällsynt
  • andra orsaker – exempelvis ganglioneurom, tuberkulos, lymfom, histiocytos.

Utredning

Symtom

Symtom på hormonell överproduktion kan förekomma men är ofta ospecifika och diffusa

Incidentalom

Rekommendation

  • Strukturerad radiologisk värdering av malignitetstecken bör genomföras, och beslut fattas om eventuellt behov av kompletterande undersökningar (vårdnivå B).

(se även bilaga 2 Radiologiskt appendix till vårdprogrammet Binjuretumörer)

Myelolipom har i regel ett typiskt utseende med innehåll av makroskopiskt fett och kan, liksom enkla cystor, karakteriseras som benigna och avfärdas från vidare utredning.

Vid upptäckt av binjureincidentalom ska man alltid söka efter eventuella tidigare radiologiska undersökningar som inkluderar binjureområdet (DT/MR eller PET-DT). Ingen vidare radiologisk uppföljning behövs om tidigare undersökningar visar att incidentalomet fanns redan för 6 månader sedan, och att storlek och utseende inte har förändrats sedan dess. I vissa fall finns binjureincidentalomet avbildat vid en tidigare DT/MR-undersökning, kortare tid tillbaka än 6 månader, och vid behov av prospektiv uppföljning kan tidsintervallet 6 månader räknas från denna tidigare undersökning.

F&

Primär utredning

Handläggningen bör individualiseras med beaktande bland annat av patientens ålder, allmäntillstånd och förekomst av andra komplicerande sjukdomar.

Vid patologiska fynd i basal biokemisk provtagning görs kompletterande utredning enligt utredningsprogram för aktuell frågeställning för att bekräfta avvikande fynd innan beslut om åtgärd fattas.

Vid handläggningen av AI skall två huvudfrågeställningar beaktas:

  • Kan tumören vara primärt eller sekundärt malign? 

  • Finns tecken på hormonöverproduktion kliniskt och/eller biokemiskt?

Anamnes och status inriktas mot symtom och tecken talande för malignitet och/eller hormonöverproduktion. Förekomst av tidigare hypertoni skall noteras och aktuellt blodtryck mätas.

Basala laboratorieanalyser tas:

  • Blodstatus

  • Elektrolyter

  • Kreatinin

  • ALAT, ALP

Endokrin utredning

Utredning avseende:

  • Hyperkortisolism (Cushings syndrom)

  • Hyperaldosteronism (Aldosteronom, Conntumör)

  • Feokromocytom

Hyperkortisolism (Cushings syndrom)

Symtom i form av:

  • Bålfetma

  • Månansikte

  • Fettansamling i nacke

  • Muskelatrofi i extremiteter

  • Hirsutism hos kvinnor

  • Osteoporos i kotpelare

  • Hudatrofi

  • Hypertoni

  • Ev t

    Accidentellt funnen binjuretumör (incidentalom)

    Finlands Endokrinologförening rf

    Marianna Viukari

    Vid bilddiagnostiska underökningar (ultraljudsundersökning, datortomografi, magnetkameraundersökning) upptäcks ofta binjuretumörer (incidentalom) som bifynd. I fortsatta undersökningar utreds det om en sådan accidentellt, alltså av en tillfällighet, upptäckt binjuretumör producerar för mycket av något hormon och om tumören är godartad eller elakartad. En endoskopisk operation görs om den bilddiagnostiska undersökningen tyder på att tumören inte är godartad eller om tumören producerar för mycket av något hormon. Det behövs inte något ingrepp eller någon uppföljning, när en godartade tumörer inte producerar något hormon.

    På senare år har bilddiagnostiken av bukregionen blivit betydligt mer exakt och det görs ett stort antal avbildningar av buken. Bukregionen kan undersökas med ultraljud, datortomografi eller magnetkameraundersökning. Samtidigt som undersökningarna gör det betydligt lättare att diagnostisera ett flertal sjukdomar avslöjar de ofta slumpmässiga fynd som inte gett några symtom, men som kräver ytterligare utredningar. Ett sådant slumpmässigt fynd är en accidentellt

    .