Vad betyder plantar på latin

Planta syftar vanligtvis på en individuell växt som planterats,^[1] ofta en perenn. För att räknas som planta bör växten ha skjutit ett skott över jordytan, men vara långtifrån^[1] fullvuxen.

Även mossor och större alger kan ibland omnämnas som plantor.^[2]

Etymologi, andra betydelser

Ordet planta kommer från latinetsplanta med samma betydelse; ordet kan där även syfta på 'ympkvist'. Ordet är en avledningen till verbet plantare ('odla'), vilket i sin tur är besläktat med planus ('jämn'; se plan). Ordet har funnits i svenska språket sedan fornsvensk tid.^[3]

I överförd betydelse kan även unga och utvecklingsbara personer benämnas "plantor".^[3]Planta är även en äldre synonym till verbetplantera.^[4]

Se även

Referenser

Noter

Till skillnad från dess vanliga namn (av vilka det kan finnas flera), är det latinska namnet för en växt unikt för varje växt. Vetenskapliga latinska växtnamn hjälper till att beskriva både "släkte" och "arter" av växter för att bättre kategorisera dem.

Nomenklaturens binomialsystem (två namn) utvecklades av den svenska naturisten Carl Linné i mitten av talet. Grupperade växter efter likheter som blad, blommor och frukt grundade han en naturlig ordning och gav dem namnet därefter. "Släkten" är den största av de två grupperna och kan likställas med användningen av ett efternamn som "Smith." Till exempel identifierar släktet en som "Smith" och arten skulle vara besläktad med en individs förnamn, som "Joe."

Att kombinera de två namnen ger oss en unik benämning för denna persons individuella namn, precis som att kombinera "släkt" och "arter" vetenskapliga latinska växtnamn ger oss en unik botanisk nomenklatur guide för varje enskild växt.

Skillnaden mellan de två nomenklaturerna är att i latinska växtnamn anges släktet först och är alltid aktiverat. Arten (eller specifik epitel) följer släktnamnet med små bokstäver