Dovhjort
Dovhjort (Dama dama) är ett hjortdjur som är mindre än kronhjorten.
Utseende
Dovhjort har ofta om sommaren rödbrun päls med vita prickar, svart rygglinje och vit mage. På vintern är den mer gråbrun. Det finns däremot en stor variation i pälsfärgen mellan olika individer. Vissa dovhjortar har en svart- eller vitaktig grundfärg. Handjuren väger omkring –&#;kg, medan hondjuren väger &#;kg. Hanarnas mankhöjd är oftast 85 till 95&#;cm och honornas mankhöjd är 73 till 91&#;cm.[2] Vanligen blir dovhjorten till &#;cm lång (huvud och bål) och därtill kommer en 15 till 23&#;cm lång svans.[3] Underarten D. d. mesopotamica är allmänt större och där når vissa hanar en kroppslängd av &#;cm och en vikt av &#;kg.[4]
Horn
Hornen bärs av hanen och har fyra stadier: spetsar vid 7–8 månaders ålder, stånghorn, halvskovel samt helskovel. Djuren kallas då spetshjort respektive stånghjort. Vuxna djur karakteriseras av dess typiska skovlar. Fejningstiden inträffar i augusti. När djuret uppnår kapital ålder, utvecklas hornen inte mer. Hornen fälls i april-juni.
Utbredning
D
Sök
Dovhjorten är Sveriges fjärde största vilda hjortdjur efter älg, kronhjort och vitsvanshjort.
Dovhjorten inplanterades i Sverige för ungefär år sedan. Numera är vilda dovhjortar vanligast i Skåne, men små fläckvisa bestånd i finns även i Götaland och så lång norrut som till Västmanland och Uppland. Dovhjortar har en relativt långsam geografisk spridningstakt eftersom de är stationära och stannar där de trivs och har sin flock.
Hanen kallas hjort, honan hind (en hind som ännu ej fött någon avkomma kallas smaldjur) och ungarna kalv.
Utseende
Dovhjorten är mindre än kronhjorten och vitsvanshjorten men större än rådjuret. Den är vanligtvis rödbrun med svart rygglinje och vit mage samt vita prickar över rygg och flanker. Som ett resultat av avel i fångenskap finns det dock en stor färgvariation. Många dovhjortar har därför en mer eller mindre svart- eller vitaktig grundfärg. Vinterpälsen är mörkbrun utan synliga prickar. Hjortarna väger omkring kg medan hindarna väger omkring kg.
Dess svans, som är svart på ovansidan och ljus på undersidan, är cm vilket är längre än älgens, kronhjortens och rådjurets svansar.
Dovviltets rörelse utmärks av en väldigt knyckig gång e
Varför tappar hjortar sina horn?
Till skillnad från slidhornsdjuren är inte hjortdjurens horn sammanväxta med huvudet. Det gör att hjortdjuren tappar sina horn efter parningssäsongen och nya växer ut. Exempel på hjortdjur är älgar, renar och rådjur.
Läs mer
Följaktligen, får man jaga dovhjort?
Allmän jakt Hind och kalv får nu jagas i hela landet under tiden den 21 oktober – 15 november (tidigare gällde den tiden bara i vissa län). Det införs även en ny jakttid på hind och kalv som smyg- eller vaktjakt 1 – 31 mars. LRF fick inte igenom förslaget om att även hind skulle få jagas i september. I enlighet med detta, vilken är störst dovhjort eller kronhjort? Kronhjorten är betydligt större än dovhjorten och har kortare svans samt taggigare och spetsigare horn. En dovhjort i vinterpäls och utan fullt utvecklade skovelhorn kännetecknas ändå enkelt av sin långa svans, som är svart på ovansidan och ljus på undersidan.
Vad kallas Hjortens barn?
Den som hjorten eftertraktar under brunsten kallas för hind. Det förekommer också att en dovhjortshind kallas så. Resultatet av brunstens lekar, kronhjortens såväl som dovhjortens, är en kalv. kid eller killingar. Vad väger en Dovhind? En do
Hjortdjur
Hjortdjur (Cervidae) är en familj i underordningen idisslare (Ruminantia) som tillhör ordningenpartåiga hovdjur (Artiodactyla). Det finns omkring 40 olika arter och till de vanligaste hör älg, kronhjort, ren, rådjur och dovhjort.
En älghona kallas ko och en kronhjorts- eller dovhjortshona kallas för hind. Älghanen kallas tjur eller oxe, medan en kronhjorts- eller dovhjortshane kallas hjort. Hos rådjur heter hanen bock och honan get. Avkomman hos älg, kronhjort och dovhjort kallas kalv, hos rådjuret kid. För renar kallas honan vaja och hanen sarv.
Kännetecken
Allmänt
Hjortdjuren varierar i storlek från en hares till större än en hästs. De har en längd mellan 70 och centimeter, en mankhöjd mellan 30 och centimeter och en vikt mellan 7 och kilogram. Den största arten är älgen och den minsta är sydlig pudu (Pudu puda). Hos de flesta arter finns en utpräglad könsdimorfism som visar sig genom att hanar är betydligt större än honor.[1]
Angående kroppsform finns skillnader mellan de olika arterna. Det förekommer kraftigt byggda hjortdjur och smärta exemplar. Å andra sidan ä
.