Ek
- För andra betydelser, se Ek (olika betydelser).
Ek (Quercus robur)[3] kallas även skogsek, vanlig ek, sommarek och stjälkek (ekollonen sitter på 2 — 5 cm långa stjälkar).[4] Ek är ett kraftigt lövträd som tillhör familjen bokväxter.[2]&#;[5]&#;[6]IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Ekar kan bli åtminstone tusen år gamla.
Biologi
Eksläktet kännetecknas av fröet, ollonet, som är nötartat utan vita, men med en läderartad fruktvägg, med basen nedsänkt i en fruktskål (cupula), vilken bildats ur det urholkade blomfästet och täckts med små fjäll.
Ekollon sprids främst av djur, särskilt nötskrikan är känd för att transportera ekollon flera hundra meter och gömma ekollonet i marken för att sedan, ofta tidig vår, återvända och konsumera det. Inte alla ekollon återfinns, och de som gömts i ljusöppna miljöer gror ofta och bildar nya plantor, ty eken växer bra i öppna miljöer.[7] Även smågnagare och ekorre kan sprida ekollon.[8] De allra flesta ollon som gror skjuter upp nära eken, men dör i regel, ty konkurrensen från annan vegetation är hård.[9] Dessutom är små ekar svårt utsatta för växtätare,
Ek (Skogsek)
Skogsek (Querqus robur), Stjälkek, Sommarek
▶ Skogseken (även kallad stjälkek eller sommarek) invandrade från söder vid början av värmetiden och bildade
vidsträckta skogar tillsammans med alm, lind och ask.
▶ Utvecklas bäst på mullrik, lerhaltig jord men växer också på bergiga, magra marker.
▶ Kraftig pålrot med grova sidorötter gör trädet mycket stormfast.
▶ Sen lövsprickning. Blommar med hon- och hanblommor på samma trädindivid (s.k. sambyggare).
▶ Eken kan bli grövre än något annat inhemskt trädslag och mycket gammal &#; över år. I skogsbruket avverkas ek normalt vid års ålder.
▶ Veden är hård och rötbeständig. Virket användes därför tidigt till bl.a. skeppsbyggnad. Under Sveriges stormaktstid var eken fridlyst och fick bara användas för kronans behov.
▶ Idag används ekvirke till bl.a. möbler, faner, golv och stängselstolpar.
▶ Ekarna hör till de trädslag som flest andra arter är beroende av. Det hänger ihop med att de kan bli så gamla och grova. Därmed kan de erbjuda många olika livsmiljöer för inte minst fjärilar och steklar. Ekarna är viktiga värdar för nästan arter, varav nästan rödlistade. Och ytterligare
Ett ögonblick
Har du pausat en stund? Dags att ladda om sidan och ta nya tag!
Ok!
Har du pausat en stund? Dags att ladda om sidan och ta nya tag!
Ok!
ek
(Quercus) släkte i familjen bokväxter. Släktet består av – arter beroende på vilken indelning som används. Släktet är generellt pionjärer, framgångsrika i torra områden med djup jord, de är ofta brandgynnade. De förekommer naturligt inom hela det norra tempererade och subtropiska zonerna samt som bergsträd i tropikerna. I Sverige finns två inhemska arter: skogsek eller stjälkek (Q. robur) samt bergek eller druvek (Q. petrea). Under talet har dessutom den nordamrikanska rödeken (Q. rubra) inplanterats. I Sverige blir eken omkring 25 meter hög. Stjälkeken förekommer allmänt eller tämligen allmänt från Skåne till sydöstra Dalarna och södra Gästrikland. Bergeken har ett mer begränsat utbredningsområde, främst i södra kustlandskapen.
Ekarnas bark blir mycket grov, är ljusgrå och spricker upp i korta, smala och vertikala plattor. Bladen är 10–12 cm långa och 7–8 cm breda samt parflikiga. Bladen är matt mörkgröna på ovansidan, ljusare på undersidan. Bladen skiljer sig mellan de båda arterna genom att stjälkekens blad har bladöron vid bladbasen, vilket bergekens blad saknar. De är vidare kortskaftade hos stjälkeken men har 1–3 cm långa skaft hos bergeken. Blomningen är
.